söndag 29 januari 2012

fredag kväll hos grannarna

Jag tror jag är en huggorm, Elisabeth! Jag kan lixom känna det- Hur fjällen bildats under bukfettet på mig, hur det i bihålorna bildats giftkanaler direkt till mina framtänder. Jag är en orm, jag svär på kluven tunga, jag väser över mitt kalla blod. Elisabeth Elisabeth jag har alltid rått om dig och du har en ingröpt hemlig plats i mitt huggormshjärta, men vi måste skiljas nu för jag har blivit huggorm och dessutom lagt ett ägg( för tro det eller ej, jag föder inte levande ungar som andra huggormar). Mina kommande barn skall heta Esper, Jasper, Asper, Jesper, Knasper och Läsper Esping och dom kommer aldrig att få gå i skola eller lära sig alfabetet ens...

Melina kära, kan du snälla hålla käften och flytta dig från mattan, du skymmer TV.n!

tisdag 24 januari 2012

Swim

All around me they are building their islands.
Palmtrees with coconuts, monkeys and golden sand.
Still swimming, I look for my feet
but they seem to be too deep down.
Someone is calling!
A lady trapped in the sand she was building with
and all of a sudden she does not want to build anymore
but to swim.
But I know she will complain about the water being too cold and too blue
and she will miss her deserted island
with its palmtrees and tigers and golden sunsets.
When I grow up I'll build an island of my own,
but it has to be mine and it has to be perfect!
Small, but with a multicoloured coral reef.

lördag 14 januari 2012

tid

När jag var liten gick jag på sagojumppa. Varje onsdagskväll mellan sex och sju samlades ett antal barn och två överentusiastiska ledare i en dans-sal och lekte lekar, skuttade runt som olika djur, hjulade och slog kullerbyttor.
Jag var aldrig glad åt att gå iväg till jumppan, tvärtom satt jag varje onsdag innan jag skulle gå, och räknade minuterna jag ännu skulle få vara hemma. sju minuter innan jag måste gå..fem....tre..

Vanan att räkna minuter innan jag måste iväg någonstans har fortsatt. Jag pantade på tiden alltid innan körskolelektionerna och innan jag startade till skolan överlag. Jag minns tydligt hur dom sista fem minuterna innan jag måste iväg till yogasalen kunde kännas, då när jag låg på mage på min säng och solen lyste in igenom fönstret och värmde min rygg. Jag kunde ligga där och överväga att inte gå, att helt enkelt bara stanna där i sängen och i solen. Självklart gick jag alltid. När mina minuter var slut så steg jag upp och tog mitt pick och pack och gick. Men kanske mitt pantande fått mig att uppskatta tiden lite mer. Åtminstone sen när den går att mätas i en handfull minuter.

onsdag 11 januari 2012

please,little worm

There will always be someone there to catch you
and you'll fall again and again
It takes a village to raise a child
And your village won't turn their backs on you
So please, little worm,
Stop twiching.

söndag 1 januari 2012

silent New Year's monologue

Society tells me to be frightened.
Fear your studies,
fear unemployment,
fear the future.
Fear illnesses,
fear death,
fear not being good enough.
Everything will fuck itself up for you in the end anyway.

Why should I be frightened?
I don't dread death yet, since I am young and immortal.
I'm not afraid of being unemployed in the future, for I already am.
Illnesses may come and go, but hey that's life and I'm still young and immortal, and I will never be good enough and that is a great blessing because I love improving!

Kvällsmonolog hos henne

Hon hatar sin kropp. Det är ömsesidigt tror hon, varför skulle annars hennes kropp konstant straffa henne på dessa irriterande vis? Hon för en ständig kamp mot fel och skavanker, mot finnar och dålig rygg, stel nacke och upprörd mage. Samtidigt är hon förslavad under sin egen kropp, eftersom hon aldrig kan vinna kampen i slutändan. Försöken att kuva kroppen eller "lära den uthärda saker" slutar ändå alltid med feber, huvudvärk eller i värsta fall med att hon spyr som en fontän. Hon hatar det! Jävla skitkropp! Hon älskar sin kropp. Hon älskar sina knogar, sina fingrar och sina nyckelben, och hur ben och muskler samarbetar och lyfter, uppehåller, stabiliserar. Hon älskar att ha kontroll. Att veta exakt var varenda muskel fäster, varje senas sträcka och varje fettansamlings uppgift (att skydda mot stötar, att värma, att forma..). Hon älskar att ha kontroll. Hon älskar att ha F U L L kontroll..Hon har aldrig full kontroll, och därför hatar hon sin kropp.