Kvällsmonolog hos henne

Hon hatar sin kropp. Det är ömsesidigt tror hon, varför skulle annars hennes kropp konstant straffa henne på dessa irriterande vis? Hon för en ständig kamp mot fel och skavanker, mot finnar och dålig rygg, stel nacke och upprörd mage. Samtidigt är hon förslavad under sin egen kropp, eftersom hon aldrig kan vinna kampen i slutändan. Försöken att kuva kroppen eller "lära den uthärda saker" slutar ändå alltid med feber, huvudvärk eller i värsta fall med att hon spyr som en fontän. Hon hatar det! Jävla skitkropp! Hon älskar sin kropp. Hon älskar sina knogar, sina fingrar och sina nyckelben, och hur ben och muskler samarbetar och lyfter, uppehåller, stabiliserar. Hon älskar att ha kontroll. Att veta exakt var varenda muskel fäster, varje senas sträcka och varje fettansamlings uppgift (att skydda mot stötar, att värma, att forma..). Hon älskar att ha kontroll. Hon älskar att ha F U L L kontroll..Hon har aldrig full kontroll, och därför hatar hon sin kropp.