Infected pajama party
never listen to each other
you will steal your own ideas
you will fall to each other's feet
until all that remains is solitude
and solitude never remains
and the worst thing never happens
breathe
infection never remains
lördag 27 oktober 2012
fredag 12 oktober 2012
Domino
Det är intressant hur livet är.
Som dominobrickor.
Vi dammar av dom tills dom glänser som drömmar
vi staplar dom med perfekta rum emellan
vi beundrar vår plan.
Och vilken kick då brickorna faller
då man med enbart en liten knuff får allt i gungning
en enda fingertopp får allt att falla
och dra resten med sig och man hinner knappt inse att det händer
och att man fått det att hända.
Så ligger brickorna där
huller om buller
dammiga och tunga och tunga och tunga att lyfta
när det enda som gäller är att plocka upp dem
samla dem, damma av dem
plocka upp sig själv
och börja om från början med en helt ny formation.
Som dominobrickor.
Vi dammar av dom tills dom glänser som drömmar
vi staplar dom med perfekta rum emellan
vi beundrar vår plan.
Och vilken kick då brickorna faller
då man med enbart en liten knuff får allt i gungning
en enda fingertopp får allt att falla
och dra resten med sig och man hinner knappt inse att det händer
och att man fått det att hända.
Så ligger brickorna där
huller om buller
dammiga och tunga och tunga och tunga att lyfta
när det enda som gäller är att plocka upp dem
samla dem, damma av dem
plocka upp sig själv
och börja om från början med en helt ny formation.
onsdag 10 oktober 2012
The dirt from underneath the nails
Cleaning the dirt from underneath your nails
you feel it coming from inside of you
circulating with your blood
gathering in your fingertips
to come out as dirt from underneath the nails
you feel it coming from inside of you
circulating with your blood
gathering in your fingertips
to come out as dirt from underneath the nails
onsdag 11 juli 2012
Om Yoga Om
Du äter inga tillsattsämnen. Inget kaffe eller vitt socker.
Din oro kommer ta livet av dig minst lika fort som om du rökt.
Du kritiserar alla i ditt stilla sinne
men på ytan är du lugn som glas och helig och förlåtande.
Du ändrar ditt namn så det låter indiskt och exotiskt
Shiva, Aruna, Santina, Om Santih Om
Du talar stort om västvärldens utseendefixering, behovet av bekräftelse och hur vi måste frigöra oss
sen klär du av dig och visar upp dina snyggaste astanga-asanan på youtube.
Beundra mig, bekräfta mig
älska mig så jag kan se ner på er som Ganesha med sin lotus och sin snabel och sina fridfulla ögon.
Du vill så gärna vara yogi
att du inte ser vad en yogi är
eller ser att många yogin inte är bättre eller mindre utseendefixerade än leende bloggare i Amerika.
Men dessa yogin är inte yoga.
Yoga är inte youtube.
Yoga är inte revben och ryggar böjda ur led,
inte att uthärda smärta eller kritisera dem som vägrar.
Eller att låsa in sig i timmar i en kvav sal så att man missar solen och skogspromenaden
bara för att inte missa sin vinyasa.
Att längta bort
och blunda för skönheten vi har här och som är djup och unik.
Du är inte yogi
du är desperat
och om yoga är desperation så vill jag inte vara med längre
för jag vill inte vara sån som du som aldrig växer upp
som i sin jakt på harmoni aldrig finner sann ro.
Då gör jag hellre mommojumppa
Din oro kommer ta livet av dig minst lika fort som om du rökt.
Du kritiserar alla i ditt stilla sinne
men på ytan är du lugn som glas och helig och förlåtande.
Du ändrar ditt namn så det låter indiskt och exotiskt
Shiva, Aruna, Santina, Om Santih Om
Du talar stort om västvärldens utseendefixering, behovet av bekräftelse och hur vi måste frigöra oss
sen klär du av dig och visar upp dina snyggaste astanga-asanan på youtube.
Beundra mig, bekräfta mig
älska mig så jag kan se ner på er som Ganesha med sin lotus och sin snabel och sina fridfulla ögon.
Du vill så gärna vara yogi
att du inte ser vad en yogi är
eller ser att många yogin inte är bättre eller mindre utseendefixerade än leende bloggare i Amerika.
Men dessa yogin är inte yoga.
Yoga är inte youtube.
Yoga är inte revben och ryggar böjda ur led,
inte att uthärda smärta eller kritisera dem som vägrar.
Eller att låsa in sig i timmar i en kvav sal så att man missar solen och skogspromenaden
bara för att inte missa sin vinyasa.
Att längta bort
och blunda för skönheten vi har här och som är djup och unik.
Du är inte yogi
du är desperat
och om yoga är desperation så vill jag inte vara med längre
för jag vill inte vara sån som du som aldrig växer upp
som i sin jakt på harmoni aldrig finner sann ro.
Då gör jag hellre mommojumppa
torsdag 5 juli 2012
04:56
Flying elephants
bleeding backs
aching wrists and red swollen earnibs
waking up feeling riddiculous
trying to be serious
trying to be humble
humble bumble bumblebee
smiling
smiling flying like elephants
bleeding but just a little bit
no need for plastering
plaster
money more money
less time more money
when you know you need to do this
when you know you should not do this
but seriously who cares anyway?
when all I want is a pair of orange high heels
and a new eyeliner
bleeding backs
aching wrists and red swollen earnibs
waking up feeling riddiculous
trying to be serious
trying to be humble
humble bumble bumblebee
smiling
smiling flying like elephants
bleeding but just a little bit
no need for plastering
plaster
money more money
less time more money
when you know you need to do this
when you know you should not do this
but seriously who cares anyway?
when all I want is a pair of orange high heels
and a new eyeliner
lördag 23 juni 2012
sleeping beauty beauty sleep
Prinsessan sov i hundra år,
hundra år, hundra år
prinsessan sov i hundra år
hundra år.
Då kom den vackra prinsen in
prinsen in, prinsen in
då kom den vackra prinsen in
och sade
PIIIPPPIIIIPIIIIPPPIIIIPPPIIIIIPIIIIIIIIII
hundra år, hundra år
prinsessan sov i hundra år
hundra år.
Då kom den vackra prinsen in
prinsen in, prinsen in
då kom den vackra prinsen in
och sade
PIIIPPPIIIIPIIIIPPPIIIIPPPIIIIIPIIIIIIIIII
söndag 27 maj 2012
Att hjälpa en humla
Att hjälpa en humla
Att ta henne i sin hand, hon som kryper
Innan någon hinner trampa på henne
Den försvagade lilla
Att hålla henne fast hon sticks
Alla sticks vi i panik
Och försöka ge henne krafterna åter, och visa
att där, där har du din blomma
Håll fast i den nu
Och släpp greppet om min hand
Att ta henne i sin hand, hon som kryper
Innan någon hinner trampa på henne
Den försvagade lilla
Att hålla henne fast hon sticks
Alla sticks vi i panik
Och försöka ge henne krafterna åter, och visa
att där, där har du din blomma
Håll fast i den nu
Och släpp greppet om min hand
tisdag 8 maj 2012
Ultimatum
If I ever am to be truly insane
Like the masters we see in old films
It will be when I realize my flowers, my hearts
Who I nurture and shelter and care for and love
Are biting my nervcells, are chewing my brain
lördag 14 april 2012
NewGreenPills
There is a place where everyone smiles
and
clothes are glittery and colourful
and
no one is sad, at least not for long.
In Bollywood it is imaginary, it is a play.
In yoga it is unreachable but
it is the journey that counts, so they say.
In religion it is the aim I think. But of that I'm not sure.
And yes
I know
I know!
Obviously health comes first! Without your health you're nothing.
It's not that difficult, easy as
pie...
or cake..or whatever.
What could be more important really? Education? Well maybe,
but education can always whait,
and when it comes to grades....
you know you'll pass. It's not about that, even..
So what then..Reputation?
No one wants to be a public failure.
And still,
who would care? Who would even notice?
Say it's not about that please don't be a jerk you egocentric piece of bodymass!
The hardest thing is quite frankly to get the frogs to shut up and listen.
It's all about the frogs! They need to learn how to be happy too.
There is no poison in you,
there is no evil in you.
Arrange your pills according to colour.
Take one day at a time but with knowledge about the future. As if one could ever know.
Stop drawing squares.
It's going all right, it's going well!
We are all doing fine,
we are all
slowly
learning how to dance Bollywood.
and
clothes are glittery and colourful
and
no one is sad, at least not for long.
In Bollywood it is imaginary, it is a play.
In yoga it is unreachable but
it is the journey that counts, so they say.
In religion it is the aim I think. But of that I'm not sure.
And yes
I know
I know!
Obviously health comes first! Without your health you're nothing.
It's not that difficult, easy as
pie...
or cake..or whatever.
What could be more important really? Education? Well maybe,
but education can always whait,
and when it comes to grades....
you know you'll pass. It's not about that, even..
So what then..Reputation?
No one wants to be a public failure.
And still,
who would care? Who would even notice?
Say it's not about that please don't be a jerk you egocentric piece of bodymass!
The hardest thing is quite frankly to get the frogs to shut up and listen.
It's all about the frogs! They need to learn how to be happy too.
There is no poison in you,
there is no evil in you.
Arrange your pills according to colour.
Take one day at a time but with knowledge about the future. As if one could ever know.
Stop drawing squares.
It's going all right, it's going well!
We are all doing fine,
we are all
slowly
learning how to dance Bollywood.
onsdag 28 mars 2012
lördag 3 mars 2012
flowwriting 00:00
For suddenly you feel as empty as the jar after all the camels hade fled. Always use the lid, always!
Suddenly you feel so crowded it makes you empty and it makes your head ache from loneliness and claustrophobia.
And none of it is real. Nothing is really happening. And that is the matter i guess.
The positive side is pink however because when all youre camels are gone you are completely lost and back to square one and back to the scratch that is square one and from there you can see all the other animals hiding in the bushes for now you are no longer blinded by the urge to catch only camels. Squirrels are alright as prey too, though they are small. Not as small as spiders anyway, and not smaller than your hands if you try not to spread your fingers out too much.
I think I just might be lost because I am not. But that's what life is I guess. Life makes you always whait for its storms and when they come you will still be unprepared for we never learn to listen to the voices of prediction in our head.
You do realize I have lost track of time by now, just like I've lost track of what I was writing and trying to say by writing. But it is alright. I am still too young to actually have anything important to say anyway. I saw somthing today and it was real. It was light and it was shadow but parts of it was imagination and not really there. But it was still real.
I wonder what really happens inside of us when we dream. Is it the same phenomena for everybody or is it just me? The individual. Speciality and spaciality. Blindfolded and walking through the woods,just as my teacher told us she did. Following the drums. Knowing where the trees were even though she could not see them and even though she knew where they were she chose to walk into them.
It's a strange reality this one which prevents you from sleeping and from waking up. Like limbo in a way. Even though i do not know what limbo is and i have never been there myself.
Suddenly you feel so crowded it makes you empty and it makes your head ache from loneliness and claustrophobia.
And none of it is real. Nothing is really happening. And that is the matter i guess.
The positive side is pink however because when all youre camels are gone you are completely lost and back to square one and back to the scratch that is square one and from there you can see all the other animals hiding in the bushes for now you are no longer blinded by the urge to catch only camels. Squirrels are alright as prey too, though they are small. Not as small as spiders anyway, and not smaller than your hands if you try not to spread your fingers out too much.
I think I just might be lost because I am not. But that's what life is I guess. Life makes you always whait for its storms and when they come you will still be unprepared for we never learn to listen to the voices of prediction in our head.
You do realize I have lost track of time by now, just like I've lost track of what I was writing and trying to say by writing. But it is alright. I am still too young to actually have anything important to say anyway. I saw somthing today and it was real. It was light and it was shadow but parts of it was imagination and not really there. But it was still real.
I wonder what really happens inside of us when we dream. Is it the same phenomena for everybody or is it just me? The individual. Speciality and spaciality. Blindfolded and walking through the woods,just as my teacher told us she did. Following the drums. Knowing where the trees were even though she could not see them and even though she knew where they were she chose to walk into them.
It's a strange reality this one which prevents you from sleeping and from waking up. Like limbo in a way. Even though i do not know what limbo is and i have never been there myself.
söndag 19 februari 2012
Alphabet story II
A bloody crisis does everyone feel good.
However, it's joy-killing left missing.
No opium perfume questions rationalize strangers to us victims.
We ..........xxxxxxxxxxxxxxxxxx
However, it's joy-killing left missing.
No opium perfume questions rationalize strangers to us victims.
We ..........xxxxxxxxxxxxxxxxxx
söndag 29 januari 2012
fredag kväll hos grannarna
Jag tror jag är en huggorm, Elisabeth! Jag kan lixom känna det- Hur fjällen bildats under bukfettet på mig, hur det i bihålorna bildats giftkanaler direkt till mina framtänder. Jag är en orm, jag svär på kluven tunga, jag väser över mitt kalla blod. Elisabeth Elisabeth jag har alltid rått om dig och du har en ingröpt hemlig plats i mitt huggormshjärta, men vi måste skiljas nu för jag har blivit huggorm och dessutom lagt ett ägg( för tro det eller ej, jag föder inte levande ungar som andra huggormar). Mina kommande barn skall heta Esper, Jasper, Asper, Jesper, Knasper och Läsper Esping och dom kommer aldrig att få gå i skola eller lära sig alfabetet ens...
Melina kära, kan du snälla hålla käften och flytta dig från mattan, du skymmer TV.n!
Melina kära, kan du snälla hålla käften och flytta dig från mattan, du skymmer TV.n!
tisdag 24 januari 2012
Swim
All around me they are building their islands.
Palmtrees with coconuts, monkeys and golden sand.
Still swimming, I look for my feet
but they seem to be too deep down.
Someone is calling!
A lady trapped in the sand she was building with
and all of a sudden she does not want to build anymore
but to swim.
But I know she will complain about the water being too cold and too blue
and she will miss her deserted island
with its palmtrees and tigers and golden sunsets.
When I grow up I'll build an island of my own,
but it has to be mine and it has to be perfect!
Small, but with a multicoloured coral reef.
Palmtrees with coconuts, monkeys and golden sand.
Still swimming, I look for my feet
but they seem to be too deep down.
Someone is calling!
A lady trapped in the sand she was building with
and all of a sudden she does not want to build anymore
but to swim.
But I know she will complain about the water being too cold and too blue
and she will miss her deserted island
with its palmtrees and tigers and golden sunsets.
When I grow up I'll build an island of my own,
but it has to be mine and it has to be perfect!
Small, but with a multicoloured coral reef.
lördag 14 januari 2012
tid
När jag var liten gick jag på sagojumppa. Varje onsdagskväll mellan sex och sju samlades ett antal barn och två överentusiastiska ledare i en dans-sal och lekte lekar, skuttade runt som olika djur, hjulade och slog kullerbyttor.
Jag var aldrig glad åt att gå iväg till jumppan, tvärtom satt jag varje onsdag innan jag skulle gå, och räknade minuterna jag ännu skulle få vara hemma. sju minuter innan jag måste gå..fem....tre..
Vanan att räkna minuter innan jag måste iväg någonstans har fortsatt. Jag pantade på tiden alltid innan körskolelektionerna och innan jag startade till skolan överlag. Jag minns tydligt hur dom sista fem minuterna innan jag måste iväg till yogasalen kunde kännas, då när jag låg på mage på min säng och solen lyste in igenom fönstret och värmde min rygg. Jag kunde ligga där och överväga att inte gå, att helt enkelt bara stanna där i sängen och i solen. Självklart gick jag alltid. När mina minuter var slut så steg jag upp och tog mitt pick och pack och gick. Men kanske mitt pantande fått mig att uppskatta tiden lite mer. Åtminstone sen när den går att mätas i en handfull minuter.
Jag var aldrig glad åt att gå iväg till jumppan, tvärtom satt jag varje onsdag innan jag skulle gå, och räknade minuterna jag ännu skulle få vara hemma. sju minuter innan jag måste gå..fem....tre..
Vanan att räkna minuter innan jag måste iväg någonstans har fortsatt. Jag pantade på tiden alltid innan körskolelektionerna och innan jag startade till skolan överlag. Jag minns tydligt hur dom sista fem minuterna innan jag måste iväg till yogasalen kunde kännas, då när jag låg på mage på min säng och solen lyste in igenom fönstret och värmde min rygg. Jag kunde ligga där och överväga att inte gå, att helt enkelt bara stanna där i sängen och i solen. Självklart gick jag alltid. När mina minuter var slut så steg jag upp och tog mitt pick och pack och gick. Men kanske mitt pantande fått mig att uppskatta tiden lite mer. Åtminstone sen när den går att mätas i en handfull minuter.
onsdag 11 januari 2012
please,little worm
There will always be someone there to catch you
and you'll fall again and again
It takes a village to raise a child
And your village won't turn their backs on you
So please, little worm,
Stop twiching.
and you'll fall again and again
It takes a village to raise a child
And your village won't turn their backs on you
So please, little worm,
Stop twiching.
söndag 1 januari 2012
silent New Year's monologue
Society tells me to be frightened.
Fear your studies,
fear unemployment,
fear the future.
Fear illnesses,
fear death,
fear not being good enough.
Everything will fuck itself up for you in the end anyway.
Why should I be frightened?
I don't dread death yet, since I am young and immortal.
I'm not afraid of being unemployed in the future, for I already am.
Illnesses may come and go, but hey that's life and I'm still young and immortal, and I will never be good enough and that is a great blessing because I love improving!
Fear your studies,
fear unemployment,
fear the future.
Fear illnesses,
fear death,
fear not being good enough.
Everything will fuck itself up for you in the end anyway.
Why should I be frightened?
I don't dread death yet, since I am young and immortal.
I'm not afraid of being unemployed in the future, for I already am.
Illnesses may come and go, but hey that's life and I'm still young and immortal, and I will never be good enough and that is a great blessing because I love improving!
Kvällsmonolog hos henne
Hon hatar sin kropp. Det är ömsesidigt tror hon, varför skulle annars hennes kropp konstant straffa henne på dessa irriterande vis? Hon för en ständig kamp mot fel och skavanker, mot finnar och dålig rygg, stel nacke och upprörd mage. Samtidigt är hon förslavad under sin egen kropp, eftersom hon aldrig kan vinna kampen i slutändan. Försöken att kuva kroppen eller "lära den uthärda saker" slutar ändå alltid med feber, huvudvärk eller i värsta fall med att hon spyr som en fontän. Hon hatar det! Jävla skitkropp! Hon älskar sin kropp. Hon älskar sina knogar, sina fingrar och sina nyckelben, och hur ben och muskler samarbetar och lyfter, uppehåller, stabiliserar. Hon älskar att ha kontroll. Att veta exakt var varenda muskel fäster, varje senas sträcka och varje fettansamlings uppgift (att skydda mot stötar, att värma, att forma..). Hon älskar att ha kontroll. Hon älskar att ha F U L L kontroll..Hon har aldrig full kontroll, och därför hatar hon sin kropp.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)